Fångvaktaren Hippolytos blev så tagen att han kom till tro på Jesus och lät döpa sig av diakonen Laurentius. Då Roms ståthållare Decius befallde honom att överlämna Kyrkans dyrbarheter till myndigheterna samlade han ihop alla de fattiga och sjuka och sade till ståthållaren: ”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”. Laurentius lades då på ett järnhalster över glödande kol, och glödgade högafflar pressades mot hans kropp. Med glädje och stor lycka mötte han döden på väg till det eviga livet.

Skulpturens attribut med de liturgiska kläderna i mässan, ordets förkunnelse, gåvorna till fattiga och diakonskjortan, samt martyrstolan och grillgallret blir viktiga symboler. Ur mässan föds diakonins vardagsarbete att ta hand om de fattiga och be för sjuka. ”Tro utan gärningar är död”.

Om vi håller fast vid högmässan, med ordets förkunnelse, bönen, lovsången, Jesu närvaro i mässan och ett diakonalt engagemang för de fattiga, finns det en risk att bli grillad åtminstone i massmedia. I andra länder kan det kosta livet.

Anders O Johansson, präst